Överurusla män och Lundsbergare, fast inte i samma sammanhang

P.O Wikström, professor i Kriminologi hävdar att det inte är vår självkontroll som alena kontrollerar vår benägenhet att begå brott. Självkontrollen kommer endast in i bilden i de fall där du ser brott som ett alternativ. Vissa människor tänker aldrig på att stjäla mat i affären eller begå sexuella övergrepp mot barn. De behöver då givetvis inte heller anlita sin egenhavda självkontroll för att hindra sig själv. Ser man inte alternativet så behöver man inte heller en utomordentligt god självkontroll.

Vad är det då istället som sviktar. Jo, moralen…. den egna moralen. Din egen moral, fostrad av din omgivning, ditt umgänge, ditt land och dig själv. Moralen som tillåter dig, eller som inte tillåter sig. Kriminella handlingar som din moral tycker är okej, bra, ja rent av bekymmersfria möter väl heller inga hinder av din självkontroll, för vad skall du kontrollera? Möjligtvis kan avskräckning som fängelse och annat, i vissa kretsar, pressa på självkontrollen lägga hinder för diverse ej tillåtna förlustelser.

Idag är jag upprörd, upprörd över att 100 svenska män inom loppet av en vecka svarade på en onlineannons ”utlagt av en 14 årig tjej” (utlagt av verkligheten i P3), där hon erbjöd diverse sexuella tjänster och så kunde man svara via mail eller ringa. 100 män mellan 18-60 år, på EN vecka!!! Tänk då att de dessutom skall ha hittat annonsen.

Vidriga telefonmeddelande från män som är så besatta av att få sätta på en olovlig flicka att de bara rockar loss där i luren. Hur sjuk får man vara. En uttalar sig i anonym intervju efteråt att han inte tycker det är något problem och att dessa unga flickor själva vill och att barnprostitutionen borde släppas fri och han har heller inga som helst problem om hans egna små flickor skulle vilja sälja sig sexuellt… för det är ju något som de JÄVLIGTJÄTTEGÄRNA vill. Det är och kommer alltid vara den vuxnes ansvar att inte sarga ett annat liv i jakten på en snabb förlustelse, en quick fix, med ursäkten att barnet ville själv. Denna mannen vill jag också sälja, som livstids sexnöje till största biffigaste råaste typen i ett amerikanskt fängelse. Varför? För att jag tror att han vill, visst vill han, jo… min säkerhet är så tydligt definierad i min skalle att inget annat kan vara sant.

Dessa män är rovdjur av vår egen art som bara tar för sig, som slaktar våra barn kroppsligt och själsligt. Det finns ingen som farligare är för människan än människan själv! Inget enkelt fårnät med strömtråd hjälper oss mot rovdjuren av vår egen art.

OK… detta var ju inte allt för idag, det finns ju en liten tagg till i mitt lilla hjärta. Lundsberg, denna skola i idylliska Värmland du sköna. Som gång på annan varnats varnats varnats varnats och varnats för sina ”små lättjeliga” (pojkar är ju pojkar) pennalistiska inslag i vardagen. Vi har tidigare hört förtvivlade föräldrar berätta och kuvade barn bekänna. Hur många chanser skall ges. OM nu skolverket inte satt stopp och nästa nollning resulterat i ett dödsfall, så hade drevet tuggat sina käftar blodiga i skolinspektionens bristande.

Vet ni vad, två pojkar har fått tjänstgöra som strykbräda. Inte någonstans i dagens verklighet är detta okej eller någon form av pojkstreck. Det är en ytterst sjuk handling utfört av två killar (om jag förstått det hela rätt), som per omgående behöver vård av mer betydande omfattning än de två brännskadade.

Media väljer att framställa kontentan av skolinspektionens beslut (i ett evinnerligt ältande) med ett enda långt tandagnissel från de elever som inte längre kan gå till sin älskade idylliska skola, utan som nu (gud förbjude, ve och fasa) skall tvingas förkasta sig bland allmänhet på kommunala skolor. Det är inte alls på något vis dessa elever det är synd om, det är BARA BARA synd om strykbrädspojkarna och alla barn som före dem fått uthärda plågoandar i den heliga skolans namn.

Dessa killar, som så modigt fått stå upp för det som är rätt, skall inte behöva känna skam och skuld när de hör andra elever böla loss i direktsändning. Det är inte deras fel, felet ligger hos den samlade gemenskapen av alla Lundsbergs plågoandar genom åren. Om så hela skolan fäller tårar så blir det bara en pöl i jämförelse med havet av lidandets tårar från utsatta. TACK till det svenska samhället som här har agerat in the better good of the allmänhet, och SKAM till alla er som upplever er egen sorg i det traumatiska skolbytet som större och mer smärtsamt än värmen från ett strykjärn.

Kriminologiska råd från Aprilla RK Thell (RK står för rak och konsis):

Efter att ha läst de största utredningarna kring IPM (intimpartner mord) konstateras följande för att undgå problemen:
1. Dejta inte
2. Flytta inte ihop
3. Gifter er inte
4. Skaffa åtminstone inte ny man om du redan har barn med en annan man
5. Om du tvunget skall ha en man så se åtminstone till att aldrig separera
6. separera åtminstone inte samtidigt som mannen blir arbetslös och får en psykossjukdom eller personlighetsstörning eller depression
7. Akta er för ålderskillnad på mer än 10 år
8. Var extra vaksamma i 35-49 års åldern
9. stanna utomhus om du bor ihop med mannen
10. stanna inomhus om du separerat från mannen (i ett år rekomenderas) .
BÄSTA RÅDET TILL KVINNOR: Go lesbian, de dödar tydligen inte varandra.
BÄSTA RÅDET TILL MÄN: slå och trakassera inte er kvinna, det är i stort sett bara dessa kvinnor som mördar er, i självförsvar (do NOT go bög...dom dödas dom med)

 

PROBLEM SOLVED!

Björnide....

Not vetenskteraplig just me rämnade under bloggansvar, gick i ide och grunnade, bestämde sig för att bli Kriminolog, gjorde sen ansökan, halkade in på bananskal och utnämnde sig själv till halvGW en vecka in på utbildningen.
För jodå....kriminolog är hon absolut redan på direkten, långt innan första terminen (av måååånga) är avklarad. Sitter ibland om kvällarna och funderar (över ett glas rött....föredragsvis Amarone) på varför ingen viktighet ännu kontaktat mig, som yttersta rådgivare i något knivigt fall.... jag som ju ändå redan har koll på det mesta och svänger mig med namn som PO Wikström, Svensson och Rying... jag har liksom placerat mig i gänget (även om de just inte märkt något än i alla sin kriminologiska upptagenhet).

Så, varför inte dela med mig till er... allmänheten, ni som sitter där i hemmets trygga (trodde ni) vrå, och gottar er....här kommer lite snabbsammanställd statistisk fakta a la Aprilla, kriminolog alr ("avlägstarang"):

Att leva efter kriminologisk sannolikhet: 

Ska omedelbart flytta från Skåne till Gävleborgslän

för att minimera stöld och personangrepp med 50%.

Skall föredragsvis vara sammanboende i villa, utan barn.

Om jag trots detta blir mördad kommer det troligtvis att ske med kniv.

Om jag blir mördad med slagvapen som planka eller yxa är det definitivt någon i min närhet, tex mina barn, som då troligtvis även har missbruksproblem.

Kvinnor mördas oftast när de är mellan 20-49 år, högrisken peakar mellan 40-49 (hjälp!!).

Mannnen (som troligen hugger ihjäl mig med kniv, eller slår med planka) är med störst sannolikhet mellan 20 och 49 år, allra allra troligast är han runt 25 år - så pojkvän över 50 år är att föredra om man vill öka överlevnadschanserna.

Man skall därutöver enbart umgås med människor som är under 14 år eller över 50,

för att vara så säker som möjligt.

Blir man någongång utsatt för våldtäktsförsök, trots dessa försiktighetsåtgärder, kommer försöket troligtvis att lyckas, till tröst kommer det nog att ske inomhus så man slipper ligga ute i regnet.

Stanna utomhus för din egen säkerhet. Störst risk att något våldsamt händer är inomhus tillsammans med någon du känner. Ute med okända över 50 år torde vara säkrast.

Är du man får jag beklaga. Hade vi utvisat alla er hade landet blivit hyggligt hederligt. 

Köp inte en Mazda, Saab eller Ford!

Telefonblogg, matematik och trädgårdsunder

Telefonblogga. How does it feel för en smsvan (dock ej på tvåtummsnivån)... Jo jag kan avslöja att det känns lite för pilligt för att det skal bli en daglig naturlighet. Dessutom har min lilla vita lur en ryslig förmåga att förvränga mina ord. Telefonbloggning får 2 av 10 möjliga med motiveringen att "ett litet poängutfall borde ske enkom för att det överhuvudtaget är möjligt". Sitter just nu begravd under diverse matematiska derivator, loggar och e-funktioner. E:et är sin egen derivata har jag präntat in. Solen steker ute och min vildmark (jo, så kallas pepparkakshusets egen trädgård)frodas i överflöd. Tar små matematikfria stunder och låter mig imponeras av blommandet. Bjuder er på en dagsfärsk inblick...

Nä, så blev det inte (sade hon via redigeringsblogg). Blev tvungen att starta upp datorn som sakta bromsar i hastighet från dag till dag. Nedräkningschip...säkert...såg om det på tv. Ett lite elakt chip som placeras i allehanda varor så att de inte skall bli allt för långlivade. Håll konsumtionen hög och släng allt avfall i Afrika, det är ju ändå så långt ifrån oss, så varför ska vi bry oss? Bara bara bara de inte slänger något i de fina nationalparkerna som vi vill åka omkring i när vi köper vår dyra safari resa. SHAME on US!!!!

Oj, hamnade på avfart, villovägar, och ursprungsämnet är i fjärran. Såg när jag starta datorn att min snygga telefoninledning blev helt utan uppdelningar, allt i en klump, dessutom kunde man inte bjuda på dagsfärska bilder när man lurblogga. Nytt försök pågår...

Aprilla goes journalist

Kom på att jag ville bli journalist, och hipsvips så stod jag där, på parkeringen utanför Skurups folkhögskola. Min rostiga bil passade väl in, likaså min slitna, trasiga, säckiga portfölj som jag dagen innan hittat indammad på mannens kontor innehållandes gamla linser och torr tobak från röktiden som nu är ett minne blott.Nu var den avdammad och tömd på icke användbart innehåll. Rostbil och halvsunkväska skulle tagga ner min märkesskjorta och mina vita fina jeans.

Jag skred in tillsammans med mitt leende och möttes av starwars tshirt, stripiga hästsvansar, fjällräven ryggsäckar, Ronny & Ragge lookalikes, backslick Stockholmswannebees, ynglingar med amfetamintempo, damer i cowboyjeans och svartklädda flickor i plyshlångrockar. Miljömedvetet och hemmastickat så det förslog kontra min bortsydda skjorta och klorblekta vitjeans. Sonens morgonskämt om att jag borde ha en skäran och hammaren tshirt besannades när damen med skäran och hammaren tatueringen skred in. En avrakad hårtuss på hennes skalle blottade en grönblekt tatoo i sannaste kommunist anda.

Första testet var nutidsfrågar.Värsta först tänkte jag och hoppade in på ett ben för att göra det hela roligare (nä, så knäpp är inte ens jag). Där skulle man kunna om EU:s medlemsländer, Estelle-antagonister,lokala sportframgångar och prominenta elefantjägare. Skrev och sked ut, ramlade nästan över gummibolls-studsande Stockholmshyper som mest påminde mig om den överaktive ständigt tjattrande hackspetten man roas av varje julafton. Han förkunnade samtidigt som han hoppade runt att test var världens enklaste och om man inte kunde de svaren så bodde man under en sten. Jag häpnade och försökte andas åt honom, och liknade mitt pepparkakshus vid en stor gråsten i tanken.

Test 2, kreativt skrivande med 10 ord som skulle pressas in i text som skulle blotta hela ens kreativaste inre, vare sig man förstod orden eller inte. Passade en Aprilla som simmade i tryggt vatten emedans Stockholmshyper studsader runt och vässade penna.

Tredje delen bestod av intervju i polisförhörsstuk, med två förhörsledare som inte hälsade och en ensam stol för gärningsmannen, eller kvinnan i detta fallet. Den ena tyst, småhummande och antecknade och den andra i ständigt stid ström av märkliga och småstressande frågor. Där satt jag, utan fjällräven och miljöknappar och förkunnade det ena efter det andra samtidigt som jag försökte försvara mina åsikter.

Sist ut var referatsskrivning, kort tid och lång radiointervju. Lyssna och skriv. Monumentalt urtråkig intervju om centern och vapenexport. Ämnesfördel till den politiskt aktive utan tvekan, därmed ett minus till alla Aprillor närvarande, vars politiska engagemang stäcker sig till vetskapen att Reinfeldt liknar Alfon Åbergs pappa, dvs det politiska engagemanget sträcker sig inget alls. Men Aprillor kan skriva, kan sammanfatta och pressa ihop. Kanske kan det dölja det faktum att Aprillor inte ens vet om att Sverige exporterar vapen...eller??

Strövandes i grubblerier mot rostbilen mötte jag den frågsprutande intervjudamen, som nickade i liten kär hälsning mot mig när vi passerade varandra, samtidigt som hon skrattade (jo, åt mig, ytterst uppenbart). Eftersom jag inte kunde erinra mig några humoristiska inslag så undrar jag ju... var övriga intervjuoffer sövande tråkiga, eller var jag dagens skämt???

I vilket fall som, idag ringde en elev från skolan, som skrev för tidningen och ville intervjua mig... hur man nu skall tolka det!!!!

En guldkant vid namn Romain

På min tågresa genom livet hoppar jag ibland av på de mest oförutsedda stationer. En sådan station var när jag skilde mig, skrapade ihop det lilla av mig som fanns kvar, omhuldade mina barn, och började gå framåt.

Ganska snart var den inre revolten ett faktum, jag ville stå högst upp på barrikaden och skrika -ha, där fick ni, era jäääävlar;
SÅ, jag började dansa breakdance!!! Jag var 34 år gammal (ung) och gjorde min egen lilla revolt helt för mig själv, utan att det störde någon. Underbart. Några brytna knogleder senare hade jag stått på barikaden och skrikit länge nog. De extremaste baggyjeansen och kepsen som satt på sne åkte av och jag klev ner igen, lugnt och stilla.

Dansen fortsatte jag med, dock, och den är idag min frihet. Inte för att bli någon stjärna, utan bara för att få behålla mig själv, och glädjen jag fann. Varje vecka tar jag klasser i house, street, jazz mm.

En annan stor fördel är att jag har fått chansen att arbeta med några av de bästa!! En ung kille som hjärtat klappar varmt för är Romain Rios, en burrhårig yster fransos med varm och djupt betraktande blick. Han har gåvan, att se hur man kan förmedla genom dans, att lyfta dansarna till den nivå där han vill ha dem, att förmedla känslan i musiken och att fånga publikens inre.

Till eftertanke är en röd tråd i hans shower, han skapar inte utan mening, han levererar  alltid och du får det till dig, klart och tydligt. Går man till en show koreograferad av Romain Rios ska man räkna med att man får något med sig hem. Inte något konstnärligt obegripligt mumbo-jumbo, inte heller något standardiserat ut tjatat, utan något alldeles helt eget och unikt, smärtsamt vacket och fullständigt begripligt. Man behöver inte vara någon kulturpersonlighet eller dansvetare för att ta denna fransos till sig. Han är liksom både svårtuggad och lättsmält på en och samma gång.

Den 3 och 4 maj sätter han upp en av sina senaste shower, "In my Book" på Medborgarhuset i Eslöv, denna undersköna art deco byggnad. Jag kan inte nog rekomendera er att gå och se!! Klockan 19.30 båda dagarna. Ovanför detta inlägg kan ni se en trailer gjord på showen "In my Book" och här under kan ni se en annan Rios-skapelse, nämligen "Sweep" (dvs om det fungerar att lägga en länk så som jag gjort). En dans som handlar om cancerns svarta makt, hur den kryper sig på, slukar och förgör. Uppmärksammad och hyllad av cancerfonden i Sverige. Kan man vara annat än stolt, över att ha fått en sådan sinnligt kreativ hjärtinnerlig empatisk vän...
Med ödmjukaste respekt
/Aprilla

https://www.facebook.com/profile.php?id=748235518&ref=ts#!/photo.php?v=218380591514665

TrädgårdsEuphoria

Just nu ser jag fram emot min trädgård, som formligen väller över med blomster och växtlighet. Får (nästan) alltid ett euforiskt ryck på våren, och rotar rent bland pinnar och buskage (sen tar den cirkeln slut). Det är så själanjutande att se alla blommor ta fart. Har förmånen att vara omgärdad av denna trädgård, som någon en gång i tiden verkligen lagt ner sin själ i, och allt jag behöver göra är att underhålla lite, så avlöser blommorna varandra. Gammeldags och pittoreskt, passar Aprillor utmärkt.

Däremot har mina äppleträd varit betungande. Tredje året i min trädgård och det har inte sågats någonstans (fyra äpple och ett päron). Familj och trädgårdsduktiga hur suckat och himlat med ögonen åt mina enorma träd (som är alldeles krumbuktiga, bångstyriga och vackra). Man MÅSTE beskära....

Har sett mig själv hängandes högt upp i kronorna med motorsåg i högsta hugg, och visst, bara tanken är alldeles för betungande. I år gick jag dock loss på mitt lilla träd, klipp klipp, såg såg, ni vet hur det blir när man börjar, det känns så bra, så bra att man inte hejdar sig i tid. Resultatet blev ett benigt och grenlöst lite äppleträd. Tittade sedan på de stora och ramlade ner i stolen av insiktsutmattning.

Det var då jag började surfa runt och hittade odla.nu (odla.nu, jag älskar er). Där skrev någon att anledningen till att man beskär är för att hålla träden i sådan form att det skulle vara snabbplockade (tid är pengar, som vi vet). OM man inte alls brydde sig om fruktkvalité, mängd och storlek. OM man bara lät frukten falla till marken och lät djuren äta (jodå, mina hundar är äppelkäcka). OM man hade gamla träd -  ALLT detta var JAG och mina TRÄD - då skulle man strunta i att beskära, låta träden bli naturligt ystra och vildvuxna, vackra i sitt massblommande. Låt dem vara, titta på dem, njut av dem. Fattar ni vilken grej!!! Odla.nu lyfte ur ett helt stengärde ur min ryggsäck. Nu tittar jag och njuter. Inget mer ångestladdat betraktande. Här sitter jag i mitt pepparkakshus, med byns vackraste träd